Vill du att jag ska läsa dikter på ditt arrangemang? Det kan vara en demonstration, ett socialt forum, kulturkväll, poesiafton eller kanske en kongress. Skicka ett mail!
kontakt[@]jennywrangborg[.]se
Jag är tillbaka i köken. Femtontimmarsdagarna bränner bakom höger skulderblad, men äntligen struktur på livet igen. Arbetskamraternas skratt och luften, ljuset som slår emot en när man efter en långpanna i köket utan fönster stämplar ut och öppnar dörren mot Stockholm igen. Ibland, när det är oändligt många hållplatser mellan jobbet och lägenheten, kan jag [...]
Det är sent i december. Ljuset gränsar till mörkret. Nere vid Vita Liljans väg fladdrar fem av Stockholms 125 000 ljuspunkter. Motorvägarna sträcker ut sina armar mellan köpcentrumen. Det här är vår tids fyrverkeri.
När jag inte älskar den här staden hatar jag den passionerat. Allt vansinne i Sverige koncentrerat till en plats. Alliansens exprimentstad. [...]
Här kommer lite olika tonsättningar av mina dikter. Den första är en tonsättning av dikten Fördomar gjord av Stormen, speciellt för Handels kongress 2011.
Den andra är från november i år då Blåsorkestern under ledning av Josef Beltzikoff, körerna Extrasalt och Trots allt och jag framförde dikt/konsertsviten “Låt oss prata” med nyskriven musik av [...]
Jag tänker mig socialismen som ett brev någonting på väg hit ett meddelande vi skriver tillsammans har skrivit på så länge ett forum där vi möts för att hitta ett nytt språk till den nya människan
Jag är tillbaka i Stockholm igen efter 320 arbetstimmar i det norska köket. Fem veckor klarade jag det. Klarade tempot, sexismen, rasismen, allt det jag hatar med det här samhället koncentrerat i ett hotellkök. Jag har, som Ingrid Sjöstrand skrev, eldat under min vrede. Det brinner. Det brinner med bränslet av chefens “Bra att du [...]
Följande text publicerades på Arbetarbladets ledarsida den 25e juli.
Regnet faller över den lilla norska staden som varit mitt hem i sommar, himlen gråter. Tåget tog mig över gränsen, till hotellet någon timme utanför Oslo där jag jobbat som kock den senaste månaden. En av många andra gästarbetare. När de första rapporterna om terrordåden kom [...]
I natt skulle jag vilja skriva om hur kroppen känns efter tio timmar på köksgolvet. Vad som hände under de tio timmarna, hur många lyft vi gjorde, vad vi pratade om, hur min arbetskamrat oroligt lyfte blicken mot ingången innan hon berättade hur länge hon varit med i facket. Jag skulle vilja ta känslan i [...]
Jag sitter med datorn vid köksbordet. Utanför fönstret faller ett stilla regn över den lilla Norska byn och dimman svävar som röken i Lost kring bergen. Ständigt ett lätt duggregn över allting här, asfalten målad i vatten även när solen ibland tittar fram. De tyska turisterna korsar huvudgatan och går bort mot hotellet. För dom [...]
Först när jag bestämt mig för att lämna den här staden blir den min, får gatorna och torgen namn.
Jag kan lyfta blicken på väg till de södra förorterna och se rälsen pulsera förbi platserna där jag en gång stod utan några andra händer att hålla än mina egna. Sen vakna en halv sekund senare [...]
Följande dikt publicerades på Arbetarbladets ledarsida 30 maj.
Fukushima
Tiden rusar mot avgrunden, det som var försent i går måste vi bära med oss till imorgon, säga ”Idag, nu ges vår sista chans”. Så många dagar har passerat på det sättet.
Strålningen slår som ljusknippen upp från städerna. Den osynliga hettan bränner inifrån, pressar sig [...]