Det är sent i december. Ljuset gränsar till mörkret. Nere vid Vita Liljans väg fladdrar fem av Stockholms 125 000 ljuspunkter. Motorvägarna sträcker ut sina armar mellan köpcentrumen. Det här är vår tids fyrverkeri.
När jag inte älskar den här staden hatar jag den passionerat. Allt vansinne i Sverige koncentrerat till en plats. Alliansens exprimentstad. Här har man bytt bostadsförmedlingar mot bostadsbutiker, här går allting att tjäna pengar på, till och med biblioteken ska säljas ut till minstbjudande. Här känner vi tydligt nedskärningarna som finansierar skattesänkningarna; de stora barngrupperna, vanvården på äldreboendena, tempohöjningen i dagens maraton mellan alla sjuka. Här drivs vårdcentralerna av riskkapitalbolag skrivna i skatteparadis, här betyder valfrihet likriktning och effektivitet nedskärningar. Det är det här vi inte längre betalar skatt för. Oplogade vägar och inställda avgångar. Tack Alliansen. Tack för de cancersjuka på arbetsförmedlingen och motorvägarna mellan shoppingcentrumen. Tack för klassklyftorna och barnfattigdomen, tack för ett helt nytt Sverige.
Här har rätten till en bra skola bytts mot rätten att försöka komma in på en bra skola, rätten till arbete bytts mot skyldigheten att söka jobb som inte finns. I den här staden blir man aldrig vuxen, man flyttar runt mellan tredjehandskontrakt tills man plötsligt vaknar upp och inte vet åt vilket håll väggarna går, vilken stadsdel man befinner sig i, vilken adress man bor på. Här råder demokratins vinter, nedmonteringen av det gemensamma som ett sätt att ta från de fattiga och ge till de rika. Fritid, medbestämmande, ekonomi. Så sprider sig Stockholms politik över Sverige.
Samtidigt skulle jag vilja starta krig mot uppfattningen om att allting är hopplöst bara för att det är så det känns. Hur såg kampen för ett bättre samhälle ut i arbetarrörelsens ungdom, för 100 år sen? Den var inte enkel, vi fick ingenting gratis. Men vi fortsatte att kämpa, för gratis skola, åtta timmars arbetsdag, folkbibliotek. Såg hur mörkret gränsade till ljuset. Och nu, kampen för att vinna tillbaka våra segrar, vinna nya, tända ljuset i en mörk tid: sjuksköterskorna som vägrar lönepressa, brevbärarna som tröttnat på det ständigt ökande arbetstempot, bestämmer sig för att följa regelboken.
Jag lyfter blicken ut över Stockholm och tänker att för någon dag sen lutade sig jordaxeln på norra halvklotet långt, långt bort från solen. Den natten blev årets längsta, men sen vände det och vi går mot en ljusare vår.