Ljudboken för gratis nedladdning

Jag är tillbaka i Stockholm igen efter 320 arbetstimmar i det norska köket. Fem veckor klarade jag det. Klarade tempot, sexismen, rasismen, allt det jag hatar med det här samhället koncentrerat i ett hotellkök. Jag har, som Ingrid Sjöstrand skrev, eldat under min vrede. Det brinner. Det brinner med bränslet av chefens “Bra att du är här Jenny! Vi behöver nån som ser till att det är rent och snyggt på buffén och sånt är ju kvinnor bra på!”, till ägarens “En tjej som du ska inte bära disk, det har vi dom små svarta i disken till”, brinner till skriken från lärlingen och diskaren som får frätande rengöringsmedel i ögonen.

En del har under åren sagt till mig att inte ta det så personligt, att inte vara så upprörd, att lugna ner mig lite. Jag föraktar dom. För konsekvenserna av det här systemet har alltid varit personliga. Det var personligt när lagkamraterna i fotbollslaget hade råd att köpa träningsoveraller men inte jag och min syster, det var det när vi cyklade Slåttervägen upp med Kvällsposten på pakethållaren varje lördag och söndag för att slippa be mamma om pengar, det är det när chefen varje dag schemalägger en underbemanning som tar sönder oss.  Jag hatar det här systemet med axlar, händer, rygg och fötter. En del av det hatet använder jag för att skriva dikter, resten använder jag varje diskussion, fackmöte och utdelat flygblad som ett sätt att återupprätta det människovärde jag varje dag tas ifrån. Det är ett sätt att förvandla hatet till styrka, till värme, till kärlek, till förändring.

Nu ligger hela ljudboken av Kallskänken uppe för gratis nedladdning och spridning här

http://soundcloud.com/jenny-wrangborg/sets/kallsk-nken-1/

jag hoppas att någon kan finna styrka i dikterna,
men som Heinrich Heine skrev, “poesin är till sist bara en vacker bisak”.
Vad som spelar roll är vad vi gör av den verklighet som vi gjort poesi av.

Elda under er vrede.
Och använd den.