Vad ska vi göra med varandra

Beställ diktsamlingen på adlibris.com och bokus.com

Kontakt

Vill du att jag ska läsa dikter på ditt arrangemang? Det kan vara en kulturkväll, fackmöte, ett socialt forum, poesiafton eller kanske en kongress. Skicka ett mail!
kontakt[@]jennywrangborg[.]se

Tonsatta dikter by Jenny Wrangborg

Kallskänken by Jenny Wrangborg

wordpress com stats

Lärlingens skrik

I natt skulle jag vilja skriva om hur kroppen känns efter tio timmar på köksgolvet. Vad som hände under de tio timmarna, hur många lyft vi gjorde, vad vi pratade om, hur min arbetskamrat oroligt lyfte blicken mot ingången innan hon berättade hur länge hon varit med i facket. Jag skulle vilja ta känslan i benen, adrenalinet efter stängning, mina torra händer och skriva fram känslan av jag efter sju års jobb i kök inte är 26 år ung, utan 26 år gammal.

Jag påbörjar en mening och suddar sen ut igen, försöker på nytt, omformulerar. När jag läser vad som står på skärmen inser jag att jag skrivit mig runt vad jag egentligen vill säga. Censurerat en verklighet som gör ont i axlar, händer, fötter. Hur långt sträcker sig egentligen vår yttrandefrihet? Vad får vi skriva om våra jobb utan att riskera att förlora dom? Får vi skriva om lärlingen som får den brännheta löksoppan över sig, hur hans skrik skär genom restaurangen och skickar iskalla kårar genom ett varmt kök. Får oss att minnas otal liknande händelser, öppna brännblåsor, vanställda kroppar efter frityrolja, mitt eget besök på akuten efter ångan i storköket. Får vi skriva om tempot som får oss att ta onödiga risker, ett arbetsliv som tar sönder oss.

Nej, det får vi inte. Men vi måste. För det här är de enda kropparna vi har. Och till den svenska regeringen, som lagt ner Arbetslivsinstitutet och dragit in 160 miljoner till Arbetsmiljöverket, önskar jag kockrockar, målarbyxor, städvagnar, lastbilar, grävmaskiner, reflexvästar. För det är vi som med våra kroppar betalar för deras nedskärningar.

Ikväll, när lärlingens skrik skar genom restaurangen, tänkte jag på den här dikten av Stig Sjödin.

En del nätter vaknar jag av lyftpojkens skrik,
det ekar under de svarta takskeppen.
Ett illrött rör klämmer fast honom
mot valsstolen,
och hans smärta skär igenom mig
ännu efter fyrtio år.
Jag kan göra bara en sak
med detta rop ur smärtans avgrund.
Låta det rinna ut i språkets formar
såsom tackjärnet kväller ner i sina.
Så att dess eld blir närvarande,
så att det står tydligt fram för var och en:
Kroppsarbete betyder att man betalar
med sin kropp för att få lön.
Detta är kontentan av allt kroppsarbete
och av lyftpojkens skrik.
Sedan får du göra vad du vill
av begreppet arbetets ära.

5 comments to Lärlingens skrik

Leave a Reply

  

  

  

You can use these HTML tags

<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>